Vad säger man till barnen?

Barnen

Jag grät i bilen hela vägen hem.  Kände mig redan död.  Min man försökte trösta mig men hur gör man det vid ett sådant här besked.  Jag tänkte inte så mycket på mig själv utan mer på barnen.  Min fina 16 åriga dotter,  min underbara 10 åriga dotter och min 9 åriga son. Världens finaste ska nu få höra att mamma är sjuk,  väldigt sjuk.   Jag tänkte på att jag inte ska gråta eller visa rädsla. Försökte förbereda mina ord noggrant hela vägen.  Det blev inte som jag tänkt mig. 

Jag öppnade dörren och ser min leende 10 åriga dotter, nu kunde jag inte hålla mig,  tårarna bara kom. Hon frågar mig oroligt vad det är,  min son hör henne och kommer också fram.  Jag håller om dem, gråter och försöker på mitt bästa sätt förklara att jag är sjuk , väldigt sjuk. Hon kramar mig hårt och börjar gråta,  hon frågar igen vad jag är för sjuk och först vill jag inte oroa henne med ordet cancer. Men jag måste!  Jag säger att jag har bröstcancer,  samtidigt som jag talar om att jag ska göra allt för att bli bra och att läkaren kommer göra allt hon kan för mig men samtidigt att det kommer ta lite tid. 
Min äldsta dotter kommer nu ner för trappan och ser på mig direkt vad det är.  Hon vet var jag har varit och varför.  Hon springer upp igen,  gråter i panik.  Jag springer efter,  lägger mig bredvid henne i sängen och bara kramar. ..

Jag har nu bestämt mig,  jag ska inte dö, FUCK CANCER! 

Den här natten sov jag med barnen ...